27 Mars 2010
Åter igen sitter jag här för mig själv, tänker på saker som var, saker som är, saker som sker.
Minns alla bra stunder, men när jag tänker tillbaka så var det inte som jag tycker det borde vara.
Kanske var allting fel hela tiden, kanske gömde sig det onda bakom tiden som gick?
Det finns mycket saker som jag inte förstår, saker som jag inte vill försöka att förstå.
Saknar att sakna, saknar att längta, saknar att drömma, saknar att vänta.
Kanske finns det någon där ute som förstår, kanske finns det någon som kan läka dessa sår?
Såren som svider så där på natten, men som döljs på dagarna av skratten.
Efter allting jag kämpade för, så slog du genom min mur.
Försöker att bygga upp den igen, försöker att hitta den där hantverkaren som kan ge mig en hjälpande hand.
Kanske en god vän, kanske en familjemedlem, kanske en släkting eller kanske en bortgången.
Förstå att det är svårt för mig med, inte bara för dig.
Låt inte änglarna vänta på mig, få dom bort här ifrån.
Hjälp mig att se från den andra sidan.
Vill inte ha dom sömnlösa nätterna, dom obegripliga tankarna som jag måste skriva ner på papper.
Vill känna det jag en gång kände, vill veta vad som egentligen hände.
Vill veta så mycket om så lite, men så lite om så mycket.
Jag är alltid så lycklig, så stark, så stolt.
Min lycka kan ingen ta ifrån mig, inte heller min styrka.
Men min stolthet försvinner med tiden.
Jag undrar vad du tänker om mig just nu.
Att jag är en idiot som gick på allting, att jag borde förstått att jag inte betydde någonting?
Just one breath, just one hope.
Just one chance, just one option.
Just one heart, just one soul.
Just one life, a life with a lot of goals.
/A.Johansson
23 Mars 2010
För mig är det rätt svårt, för ingen verkar förstå, inte ens när jag visar.
Jag är en komplicerad person, men inte direkt svår att förstå.
Finns nog bara en just nu som vet hur det är att känna som jag gör, men egentligen gör det inte saker och ting så himla mycket bättre då det är personerna runt omkring som suckar och går sin väg.
Att leva med ett fel ingen vet vad det är och ingen annan varit med om det, det blir svårt.
Ingen förstår hur ont det gör.
Även om jag har energi, betyder det inte att jag fejkar, ni har bara inte lärt er se igenom mig.
Ingen som vill ta den tiden heller.
Jag har olika glans i mina ögon, olika blickar.
Den som vill lära känna mig vet, den kan se.
Men inte ens mina bästa vänner kan se det, inte ens dom. Hur ska jag då göra?
Jag låter dagarna gå, ibland är dom bättre, ibland är dom jätte bra och jag kan göra vad som helst känns det som, men det får sina konsekvenser, men ibland vill jag inte ens resa på mig.
Jag lyckas i alla fall ta mig dit jag vill, men när dom ser hur jag är så säger dom att dom förstår, men sen är det en suck, tystnad och jag blir lämnad själv.
Detta är en historia om hur det känns att vara jag ibland.
Känner mig älskad ibland av dom som är mina vänner, men dom flesta kan jag se igenom.
Varför skriver jag det här på denna sidan?
Jo för att dessa kanske ska förstå, att jag kan se i dess ögon vad som tycks, medans andra inte kan se genom mig.
Fan...
Har kämpat för att avståndet ska kännas mindre, men tydligen räckte inte det.
Minnena lever kvar, men det kommer aldrig bli som det samma.
Underbara tider, underbar person, en jag alltid älskat och en jag älskar.
Känner klumpen i magen, klumpen i halsen.
Ögonen gråter fast jag inte vill och nu återstår bara lite till.
Lite till tid av smärta, lite tid till av kärlek, lite tid till för ångest, lite tid till för lycka.
Som floden rinner kommer smärtan försvinna med tiden.
Blodet kommer lugna ned sig, hjärtat kommer inte slå lika fort, tankarna kommer stabilisera sig.
Har varit med om detta förut och jag vet att jag klarar det.
Så svårt att veta att jag fortfarande är omtyckt, men att båda måste gå vidare i sitt.
Det är som en saga utan lyckligt slut.
Då prinsen rider iväg och prinsessan står ensam kvar i den vita klänningen i regnet.
Kanske hade jag rätt hela tiden, kanske var inte detta som det borde?
När någonting tar slut är det inte meningen att man ska vara tillsammans.
Hela livet är inte förlorat, men att inte få tillbaka biten som saknas... det är jobbigt.
Kommer alltid saknas en hälft av mig, kommer aldrig bli som förut.
Helan och halvan.
Jag är halvan som gav den andra en bit så det blev en Helan.
Så fort jag lägger ner min själ i något så försvinner det.
Trodde bara att kärleken kunde vara tillräckligt stark att hålla oss kvar tills allting var slut och jag kunde dra här ifrån men... Vet inte vad jag ska göra längre.
Förlåt, men kommer alltid Älska dig..
Hum...
Jo dagen började sis o där och är väl inte bättre nu heller.
Vaknade klockan 6.00 och hade en sprängande huvudvärk.
Åkte därför senare till skolan så började klockan 10 i stället för halv 9.
Knät är väl inte bättre heller så därför blir det ingen dans i morgon som jag ville.
Skulle bli att lära sig dansa House, Newstyle och sen blev det en avslutning med House igen.
Alltså hade jag fått dansa i 270 minuter. Hade varit rena drömmen.
Men vad gör man? Hälsan går först, känner att knät inte hänger med just nu och blir därför kolla på hockey istället och bara ta det lugnt.
Blir en lugn dag idag med, bara vara hemma för jag orkar inte göra nått.
Men får väl se vad som händer senare, skulle festat men nee. ^^
Aja, blir nog bra. Inte långt kvar nu innan jag ska ha fått en tid till ortopeden.
Nästan gått 3 månader nu .
Aja, blir nog bra.
Lämnade precis en tröja till syster. Konstig och se henne ljusare.
Ska väl försöka att bli klar med min samhällsuppgift nu?
Vore väl bra. Klockan är 11.04 så har inte så lång tid kvar även om en timme och femton minuter verkar länge så går det väl fort i guess.
Hum. Aja.
Puss på dagen. Noooot….
Lugn
Ibland kan tystnaden säga mer än tusen ord.
Ibland vill orden säga mer än tystnaden.
Men för mig spelar det ingen roll, för vad jag än säger eller gör så får jag inte fram det jag vill.
Är en relativt lugn människa med stora drömmar.
Sitter och kollar på min ring med små diamanter på som mamma gav mig.
Det är typ vitt guld och sex diamanter.
Vist hon fick den av sitt ex, men att ha den på mig ger lugn, då vet jag att hon alltid är med mig.
Den gnistrar i lampans ljus.
Önskar ibland att det var jag som gnistra så.
Vara diamanten i andras ögon, men det är rätt svårt.
Att vara lika vacker som en diamant är näst intill omöjligt.
Jag vet inte, huvudet är bara tomt egentligen.
Sitter o stirrar på ett glas medans jag skriver.
Ser nycklar, ett lås, lock till cam, hörlurar osv. Gem....
Lyssnar på en speciell låt.
Ah jag vet inte.
Dagen har varit bra i alla fall. Ny arbetare på Praktiken med. Hur go som helst. Kom tillbaka efter sin mamma ledighet. :)
Haft det bra idag jag. Blev klar med alla varor så jag gick runt och plockade lite sen så blev jag uttråkad så putsade alla hyllor. Så nu är det rent o fint :) På kräm avdelningen iaf =)
Jag är jag
Jag kanske inte är den du vill att jag ska vara, men jag är mig själv.
Du går efter hur ANDRA vill att du ska vara, det är fel.
Du klarar inte av att se mig växa som person, att se vem jag verkligen är.
I dina ögon är jag den som säger JA till allting, den som går med på allt och är tyst i mitt hörn.
Men jag är inte den tjejen.
Skulle jag vara hon så skulle jag inte nå upp till dom kriterier jag nått idag.
Jag har känslor även om du inte tror det, jag kan må skitdåligt även om du tror att jag aldrig kan va sjuk.
Jag ger mig inte efter lite huvudvärk, kanske gjorde det förut men nej, det är inte jag.
Jag är personen med åsikter och måste få ut vad jag tycker.
Du kan ogilla mig hur mycket du vill, men vet du vad? Jag skiter i det.
Accepterar du mig inte som jag är så är du ingen bra vän för mig.
Jag vill bara säga att.
Jag är trött på att allt ska vara mitt ansvar, att alla ska ta mig för givet.
Är trött på att få skit för sådant som andra inte kan få gjort.
Säger jag att jag inte har tid med någonting är det inte för att vara elak, utan för att jag gärna vill klara upp mitt med.
/A.Johansson
7 Mars 2010
Helgen gick aldeles för fort. Hatar när det blir så här.
Ena stunden är han här, men andra är han borta.
Känns som att det aldrig finns tillräckligt med tid, men vad gör man?
Aja, helgen var bra i alla fall. Blev promenad, bio o mys.
Alice I Underlandet var helt okej, dock inte så mycket effekter jag hade hoppats på. Men men.
Blir att kolla på Farsan någon dag med kusin med. :)
Snart är det dags för att bara koppla bort skolan för ett tag.
Hoppas på en bra show den 25.e.
Känner mig ändå inte jätte taggad. Kanske för att det känns som att det inte kommer bli som planerat?
Känns inte riktigt som att gruppen sitter ihop längre.
Men kanske bara någonting som jag har inbillat mig. :)
Aja.
Sitter bara o myser i en mörkblå tröja som jag investerade idag :) Saknas bara ryggsäcken från Björn Borg nu. Sen är det komplett.. :)
Hade råd med den, men kände att det var lite mycket pengar just nu x)
Aja. :)
Men vi får se.
Underbar helg, underbara dagar.
Tack för att du finns, Älskar dig Robert <3
Vinter 2010
Vinterkylan ligger över Norrköpings gator och solen lyser på snön som glittrar som små kristaller.
Idag vaknade jag upp med solen insipprande mellan mina gardiner.
Solen värmde verkligen, fick en känsla av riktig vår. Ingen snö, inget slask, bara astfalt och grönt med löven som börjat ''slå ut''.
För inte allt för många dagar sedan vaknade jag upp och det nästan brände i ansiktet, termometern stod på +10, men idag står den åter igen på -3.
När ska denna vinter ta slut, när ska värmen komma?
Det är en fråga som vi alla ställer oss.
Vintern har inte varit vinter på många år och när den äntligen kommer så är det ingen som verkligen accepterar den och njuter.
Jag ska inte säga att jag njuter av vintern, men vissa dagar är jag glad över att vakna upp med ett vitt täcke med snö, titta ut över Torshag från mitt fönster och se allt glittra.
Hur fin är inte vintern egentligen?
Hade jag inte varit så negativ till det kalla hade jag njutit varje dag.
Just nu sitter jag och skriver om vintern, kyla osv. Men med vårat klimat som vi har byggt upp så vet vi inte längre. Snön kan vara borta om en månad, om 3 veckor.
Kanske aldrig mer blir en sådan här vinter?, hur gör vi då?
Vi kommer kanske tvingas gå i höstkläder under vintern med?
Jag vet inte. Det jag försöker säga är att det som folk gör nu och även jag är inte det bästa.
Vi förstör för oss själva, förstör våran planet, förstör för dom som kommer efter oss.
Tänk när vi var små, varma somrar, kalla vintrar, milda vårar och små ruggiga höstar.
Precis som det ska vara. Men nu vet vi inte längre. Vädret ändrar sig som det vill.
Ibland snöar det på vintern och nästa dag regnar det.
Kanske inte ska sitta och skriva om sådant här egentligen, men kände bara att tankarna flög iväg lite. Vad är inte bättre än att blogga och dela med sig av sina tankar då?
Visa mig ERA tankar. :) Det kommer uppskattas.
Ha en dunderbra vinter!
/A.Johansson
