31/1-10
Vet inte vad som stör mig om nätterna, somnar runt 10 men vaknar himla massa gånger under tiden fram till klockan 6 på morgonen då det är dags att ta nya tag och ge sig iväg till skolan med träningsväskan på axeln.
Ingen dag är sig lik, men det är ändå samma rutiner.
Vakna upp, äta frukost, packa träningskläder, borsta tänderna, kasta på sig kläder och gå till skolan.
Dra runt på stan, bara vara innan träningen börjar, sen hem och duscha sen sova.
Så ser 5 dagar i veckan ut för mig.
Helgerna är någonting jag längtar till, kanske äntligen händer någontin nytt, någonting som får mig på andra tankar ett tag, någonting som bara får mig skratta, le o känna att allting var som det var förut.
Men ingen orkar någonting längre, ingen vill, ingen som tar tag i saker.
Jag vill inte vara den som tjatar på alla hela tiden, den som måste stå i centrum för att sedan bli lämnad kvar.
Vill bara ha endel av mitt gamla liv tillbaka, göra det som vi brukade.
Alla har skaffat sitt, även jag, men jag vill fortfarande leva, vill fortfarande ha kul.
Men jao. vet inte.
Så mycket tankar och frågor i huvudet nu så det bara skriker om det.
Förlorat min bästa vän pga något som vi trodde kunde fungera.
Vet inte hur jag ska kunna beskriva allt.
Dagen har varit bra i alla fall, vaknade upp, åt frukost med min mamma, sen blev det att göra sig i ordning och kolla på hockey, så har inte hänt så mycket i alla fall.
Vi vann iaf med 4-2, och ett redigt slagsmål blev det på isen när det var 50 sek kvar av matchen.
Hästen klarade sig riktigt bra i matchen i alla fall, även då det var 3-5 spel.
Sjukhuset i morgon, eller Vårdcentralen och kolla knät.
Fått en liten muskel sträckning i handen också, o knogarna gör ont. Kanske inte skulle tagit i så mycket på sandsäcken utan handskar. Men jao.
Blir ev ingen dans för mig i morgon, beror på vad dom säger. Känns relativt bra iaf, men vill få ett slut på detta. Vill bara kunna känna som i det andra knät.
Dagarna går så sakta o enda gången jag verkligen kopplar av är när jag får träna.
Måndagar: Streetdance
Tisdagar: Styrka på idrotten ink sport.
Onsdagar: Självförsvar/kampsport
Torsdagar: Iv val - självförsvar
Fredagar: Iv val - Självförsvar och sedan Självförsvar/kampsport.
Vill ha det så hela tiden, men inte så kul om mamma ska behöva betala 1600 på en månad bara för att jag kan fortsätta göra så nu när prövningstiden tar slut sen. Får se hur det blir.
Annars blir det bara träning 4ggr i veckan..
aja...
Saknar Robert massa mycket. Hoppas vi ska kunna ses snart.
<3
Spela korten rätt och livet blir som du vill. /A.Johansson
Haha
Dock så blev det ju endel på mark så vad ska man säga? alltid kul med en gammal skada som dyker upp (Y)
Vaknade i natt (eller ah runt 22-23 tiden) och skulle på toaletten, kissnödig som man va. Ställer mig upp och har så Jä*la ont, kan inte gå. Tänker '' huh, ah det går över tills i morgon''
Somnar om. Vaknar vid 6 och försöker röra mig. ajaj. :(
Aja, blev att åka halv 9 till skolan i alla fall, och kolla på dom andra på idrotten =( Fasen vad det sög i kroppen, ville verkligen vara med, men kan inte ha för myk tyngd så det belastar knät, räcker med min egna vikt. ):
Aja,
haha största töntarna idag i matan :O
Jag, Josse och Elin, satt så man hade ansiktet mot vatten och mjölk behållaren, o Dessi och David satt mitt emot oss. Går förbi en tjej, Josse och Dessi sitter bara o pratar o har trevligt med Elin och David, dom skrattar lite och jag sitter i min egna värld men hör fortfarande vad dom håller på med.
Sen helt plötsligt blir jag väckt i min harmoniska stund av någon liten skit som ställer sig o lutar på bordskanten och kollar på josse och säger:
''Vad är ditt problem?''
Josse blir förvirrad och fattar noll.
Sen så kommer denna tjejen som tydligen tagit åt sig av att josse skratta? :S
Och säger: Ah säg det till mig ist!
Ja dom trodde ju dom var sviiin coola.
Men sen visade det sig att tjejen som först kom fram hade inte ens varit i närheten och sett nått av detta, hon ville bara verka cool o kunna säga till. :S
Ah men tjockisen iaf som hittade sin egna historia hade fått för sig att Josse/elin hade sagt: kolla :)
O sen fnissat när tjockisen gick förbi.
O sen kalla hon dom för fuckface. :O
Hur normalt är det? :S
Vi sa lugnt att vi har inte riktat någonting till henne men inte vårat fel att personen gick bakom den vi pratade med.
Frid o fröjd iaf, vi har fått nya fiender. :O
Eller Josse iaf >.<
Jävla töntar, det är sådana som gör att vi blir rasister. >.<
Okej, nu är ju inte jag det, men dom 2 är några av dom som vill att jag ska bli det. >.<
Aja, ska försöka få knät bra till praktiken i morgon o sen så vill jag få huvudvärken att försvinna. :)
Saknar mitt Hjärta. <3
Puss <3
Konstig dag
Ska man säga? Dagen har varit helt sjuk :P
Vaknade klockan 7 och kunde inte somna om. Drog till mormor och sedan gick vi och matade fåglarna i Torshag och sedan vid grillen.
Blev att gå tillbaka igen, hem till mormor, hämta mp3 så jag kunde fixa låtar till henne o sen var det bara att sätta igång.
Suttit o tankat musik sen halv 2 tills nu 17.13 Huhja.
Äntligen klar!
Blir att ta en promenad sedan och kanske kan slänga in Mp3.n till henne så hon får den :)
En himla massa dansbandslåtar har hon nu och själv har man fastnat för den delen av musik nu haha.
Ja musik kan sätta nöt på än.
Aja. Blir ta en banan nu o sen ut o vandra. =)
Har överskottsenergi, där av bilden. :P
Pusspåt. <3
Svenska. 22/1-10
Gjorde svenska prov nu och det gick som jag trodde. Pluggade hela natten, hela morgonen. Kunde allt. Viste precis hur jag skulle göra, fick lite hjälp av tess på morgonen med. Jag vet allt.
Men kommer in i klassrummet, och kan tänka mig max 8p om jag har tur av 47.
Hatar när jag sätts inför skriftligt, det går verkligen inte.
Är inte ensam om detta i alla fall, finns flera som inte klarar det skriftliga. Men vad gör man?
Jo känner att allt går skit.
Nae men man kanske kan se till att fixa det där himla skriftliga någon gång.
Känns inget kul att komma in och kvadda svenska prov för prov o prov om och om igen. Men men. Hade gått bättre om jag hade fått mitt muntliga direkt, men nej. Skit samma.
Ny dag, nya möjligheter, nya talanger.
Streetdance på måndag, ska bli så himla skönt att komma igång med det igen. Få träna lite, få känna att man får ut allting, glömma skolan, fritiden för ett slag.
Dans är inte bara dans för mig. Vissa säger: Men det är ju bara en dans, herre gud.
Ja för er kanske det bara är en dans, men inte för mig. För mig är det ett sätt att glömma allting som händer runt omkring, bara fokusera på mimg själv, fokusera på det som händer just då.
Hatar att bara sitta hemma hela tiden.
Hoppas på svar från handbollen med nu. Då blir det ett bra schema..
Måndag - Streetdance, Tisdag - Handboll och torsdag - Handboll.
Hoppas hoppas :) men får se vad som händer. Annars får jag hoppa in efter sommaren, men det känns lite tråkigt. Aja. :)
Ha en bra dag. Puss påt. klockan: 09.02
Tankar
Att vara kreativ och skapa ett mönster i livet är inte så lätt.
Försöker visa varje dag hur mycket jag uppskattar den, försöker leva efter mina drömmar, efter mina hopp, men det är inte alltid det känns som att dagarna lyckas.
Kärleken är ett jobbigt tecken, det är en känsla som inte går att beskriva.
Kärleken känner jag varje dag, i min kropp, mina ådror, rinner den röda färgen.
Men varför ska just rött vara kärlekens färg?
Jag har ingen aning. Jag försöker visa varje dag hur mycket jag älskar en viss person, men det känns inte som att det räcker till, vet inte hur jag ska på bästa sätt kunna få honom att förstå, att veta. Vill inte vara för djup heller, vill inte skrämmas. Men det är någonting som känns så... ah jag vet inte. Men känns bara bättre och bättre. Slappnar av mer om dagarna när jag vet att tiden går, att det inte är över än.
Att älska någon är ju ett stort ord, men jag använder det ordet väl. Tar vara på det och säger det för att jag menar det.
Vill inte gå miste om en dag i mitt liv. Shit happends, but life must go on.
Idag hände någonting otroligt, dagen kändes bra. Fick sluta en timme tidigare, men det var inte det.
Fick fixa med hår, kill frisyrer idag, jag fick tänka själv, utveckla själv.
Kändes så himla skönt. Jag fick så mycket idéer som jag ville få ut ur mig, men jag fick inte det.
Men bara själva känslan, känna mig duktig på någonting.
Ville bara fortsätta skapa, fortsätta utveckla.
Lägtar tills nästa gång, då ska jag skapa mera, jag ska fokusera, göra mitt bästa.
Jag ska skapa fram en frisyr på en tjej.
För en annan kanske detta låter larvigt, barnsligt. Men för mig som sällan upplever någonting riktigt bra i skolan är det underbart. Kändes kul att vara i skolan idag och jag bara var jag.
Släppte alla spänningar, jag slappnade av, hade kul.
Men ändå är jag förvirrad. Vet bara inte varför.
Saker har väl förändrats och jag är rädd för att förlora allting som jag byggt upp under dessa 5 månader. Rädd för att stå ensam igen antar jag, att sitta med kudden i min famn och känna ångest över saker och ting igen.
Jag vet att jag inte borde vara rädd, för jag blir inte lämnad själv, inte än.
Slutar skriva nu innan det blir för personligt.. Får fortsätta i mitt block om jag orkar.
Skäms inte för att säga det, skäms inte för att mena det:
Jag älskar dig Robert Andersson <3
Vad ska jag tro?
Vad jag än säger så blir det fel, man tror hellre på någon annan eller på det som man själv vill tro på.
Att känna detta varje dag är jobbigt.
Trodde det bara var här som jag behövde känna så, men jag insåg snart att världen är liten och ett enda misstag som andra ser, det sätter en klump i atmosfären(?)
Klumpen sätter sig där, håller inne all ilska, och en massa misstro.
Jag ville inte bli lämnad här, jag ville leva i gemenskap, men det känns bara helt hopplöst.
Finns få som jag verkligen kan ställa mig till, som aldrig misstrott mig, som lyssar på vad JAG säger och inte alla andra runt omkring.
Skriver inte detta för att få uppmärksamhet. Skriver detta för att jag är trött på allt.
Jag vet hur det fungerar, skitsnack hit o dit.
Lyssna på vad JAG säger.
Jag ger upp.
Tänker inte förklara mig mer. Den som tror att jag allvarligt skulle sätta igång och träna med feber och förkylning, den är ju totalt tjohejsan i skallen.
Vist jag tränar ibland när jag är förkyld, men jag har insett att det bara gör saken värre, och jag vet var gränsen går när man ska lägga av.
Träna med förkylning och feber...? det är bara att säga hej till sjukhuset sen.
Jag vet inte hur jag ska göra längre.
Streetdance lektionen börjar snart och det är tur det. Måste få ur mig allt på nått sätt. O så snart mitt studiebidrag kommit igång ska jag börja med boxningspass igen.
Ni anar inte hur allting kan vända på ett kick?
En enda liten sak kan få en att vilja vända om, men det går inte.
Allt som skett har skett, det som sker, det sker.
Sagt är sagt och gjort är gjort.
Skulle vilja spola tillbaka tiden, bara några timmar. Men det går inte.
Är helt mixad i huvudet, vet inte om jag ska skratta och vara glad eller gråta och vara sårad.
Allting är bara som att jorden snurrar för fort.
Tiden står inte stilla, den rör sig hela tiden och skapar nya minnen, nya känslor, nya tankar.
Världen är bara en illusion som försöker att ändra på dig.
Vet inte hur jag ska avsluta detta för det finns inget avslut.
Men jag säger väl bara: Var den du är, inte den någon annan vill att du ska vara.
