Alexandrajohansson

Åter igen sitter jag här för mig själv, tänker på saker som var, saker som är, saker som sker.
Minns alla bra stunder, men när jag tänker tillbaka så var det inte som jag tycker det borde vara.
Kanske var allting fel hela tiden, kanske gömde sig det onda bakom tiden som gick?
Det finns mycket saker som jag inte förstår, saker som jag inte vill försöka att förstå.

Saknar att sakna, saknar att längta, saknar att drömma, saknar att vänta.

Kanske finns det någon där ute som förstår, kanske finns det någon som kan läka dessa sår?
Såren som svider så där på natten, men som döljs på dagarna av skratten.
Efter allting jag kämpade för, så slog du genom min mur.
Försöker att bygga upp den igen, försöker att hitta den där hantverkaren som kan ge mig en hjälpande hand.
Kanske en god vän, kanske en familjemedlem, kanske en släkting eller kanske en bortgången.
Förstå att det är svårt för mig med, inte bara för dig.
Låt inte änglarna vänta på mig, få dom bort här ifrån.
Hjälp mig att se från den andra sidan.
Vill inte ha dom sömnlösa nätterna, dom obegripliga tankarna som jag måste skriva ner på papper.
Vill känna det jag en gång kände, vill veta vad som egentligen hände.
Vill veta så mycket om så lite, men så lite om så mycket.
Jag är alltid så lycklig, så stark, så stolt.
Min lycka kan ingen ta ifrån mig, inte heller min styrka.
Men min stolthet försvinner med tiden.

Jag undrar vad du tänker om mig just nu.
Att jag är en idiot som gick på allting, att jag borde förstått att jag inte betydde någonting?

Just one breath, just one hope.
Just one chance, just one option.
Just one heart, just one soul.
Just one life, a life with a lot of goals.

/A.Johansson