Fan...
Att avståndet ska vara så stort, är svårt.
Har kämpat för att avståndet ska kännas mindre, men tydligen räckte inte det.
Minnena lever kvar, men det kommer aldrig bli som det samma.
Underbara tider, underbar person, en jag alltid älskat och en jag älskar.
Känner klumpen i magen, klumpen i halsen.
Ögonen gråter fast jag inte vill och nu återstår bara lite till.
Lite till tid av smärta, lite tid till av kärlek, lite tid till för ångest, lite tid till för lycka.
Som floden rinner kommer smärtan försvinna med tiden.
Blodet kommer lugna ned sig, hjärtat kommer inte slå lika fort, tankarna kommer stabilisera sig.
Har varit med om detta förut och jag vet att jag klarar det.
Så svårt att veta att jag fortfarande är omtyckt, men att båda måste gå vidare i sitt.
Det är som en saga utan lyckligt slut.
Då prinsen rider iväg och prinsessan står ensam kvar i den vita klänningen i regnet.
Kanske hade jag rätt hela tiden, kanske var inte detta som det borde?
När någonting tar slut är det inte meningen att man ska vara tillsammans.
Hela livet är inte förlorat, men att inte få tillbaka biten som saknas... det är jobbigt.
Kommer alltid saknas en hälft av mig, kommer aldrig bli som förut.
Helan och halvan.
Jag är halvan som gav den andra en bit så det blev en Helan.
Så fort jag lägger ner min själ i något så försvinner det.
Trodde bara att kärleken kunde vara tillräckligt stark att hålla oss kvar tills allting var slut och jag kunde dra här ifrån men... Vet inte vad jag ska göra längre.
Förlåt, men kommer alltid Älska dig..
Har kämpat för att avståndet ska kännas mindre, men tydligen räckte inte det.
Minnena lever kvar, men det kommer aldrig bli som det samma.
Underbara tider, underbar person, en jag alltid älskat och en jag älskar.
Känner klumpen i magen, klumpen i halsen.
Ögonen gråter fast jag inte vill och nu återstår bara lite till.
Lite till tid av smärta, lite tid till av kärlek, lite tid till för ångest, lite tid till för lycka.
Som floden rinner kommer smärtan försvinna med tiden.
Blodet kommer lugna ned sig, hjärtat kommer inte slå lika fort, tankarna kommer stabilisera sig.
Har varit med om detta förut och jag vet att jag klarar det.
Så svårt att veta att jag fortfarande är omtyckt, men att båda måste gå vidare i sitt.
Det är som en saga utan lyckligt slut.
Då prinsen rider iväg och prinsessan står ensam kvar i den vita klänningen i regnet.
Kanske hade jag rätt hela tiden, kanske var inte detta som det borde?
När någonting tar slut är det inte meningen att man ska vara tillsammans.
Hela livet är inte förlorat, men att inte få tillbaka biten som saknas... det är jobbigt.
Kommer alltid saknas en hälft av mig, kommer aldrig bli som förut.
Helan och halvan.
Jag är halvan som gav den andra en bit så det blev en Helan.
Så fort jag lägger ner min själ i något så försvinner det.
Trodde bara att kärleken kunde vara tillräckligt stark att hålla oss kvar tills allting var slut och jag kunde dra här ifrån men... Vet inte vad jag ska göra längre.
Förlåt, men kommer alltid Älska dig..
Kommentarer
Trackback
