6 Juni 2010
Sakta jag vandrar på Åby.s gator, mp3 i öronen och en öppen hand.
Leende på läpparna och ett hjärta i brand.
Jag nästan svävar fram, ingenting kan stoppa mig.
Klänningen faller lätt mot min hud, håret rör sig med vinden.
Med lätta steg jag går, i min egna värld, där det fälls en lycko tår.
De rosiga kinderna, det ljusbruna håret. Kanske kan detta vara en början på något nytt?
Lyckan inom mig finns framme, den har alltid funnits.
Jag står på berget, ser ut över Norrköping och sluter sakta ögonen.
Jag lyfter huvudet mot himlen, ler, och känner vinden ta tag i mitt hår, min klänning.
Solen sjunker sakta ned i horisonten, en skiftande färg slår sig på himlen.
Jag öppnar ögonen och ser den rosa himlen, gröna träd, grön skog.
Gatolyktorna från Norrköping glittrar och fåglarna kvittrar.
På bänken jag sätter mig, tar tag i mitt block och min penna och skriver.
''Aldrig har jag någonsin känt så här, inte på en och samma gång.
Lyckan tar över och jag vill explodera av glädje.
Så många dagar jag har spenderat, så många dagar jag har kämpat.
Sekunder blir till dagar, dagar blir till år.
Jag skulle inte vilja vara någon annan, jag är jag.
Flickan med leendet, flickan med en öppen famn.
Flickan som letar efter utmaningar, flickan som aldrig släpper en hand.''
Kanske är jag den lyckligaste flickan på jorden, kanske är jag inte det.
Jag hoppar lätt nedför klippan, steg för steg tar jag mig ned.
Att få känslan, att kunna gå så lätt, det är obeskrivligt.
Varför denna lycka?
Jo sommaren är här, fåglarna kvittrar och alla sommar känslor kommer fram.
Jag orkar inte längre gömma mig i det förflutna, jag orkar inte vara rädd.
Jag börjar på om från början och den här gången går jag framåt för dig.
/A.Johansson
Leende på läpparna och ett hjärta i brand.
Jag nästan svävar fram, ingenting kan stoppa mig.
Klänningen faller lätt mot min hud, håret rör sig med vinden.
Med lätta steg jag går, i min egna värld, där det fälls en lycko tår.
De rosiga kinderna, det ljusbruna håret. Kanske kan detta vara en början på något nytt?
Lyckan inom mig finns framme, den har alltid funnits.
Jag står på berget, ser ut över Norrköping och sluter sakta ögonen.
Jag lyfter huvudet mot himlen, ler, och känner vinden ta tag i mitt hår, min klänning.
Solen sjunker sakta ned i horisonten, en skiftande färg slår sig på himlen.
Jag öppnar ögonen och ser den rosa himlen, gröna träd, grön skog.
Gatolyktorna från Norrköping glittrar och fåglarna kvittrar.
På bänken jag sätter mig, tar tag i mitt block och min penna och skriver.
''Aldrig har jag någonsin känt så här, inte på en och samma gång.
Lyckan tar över och jag vill explodera av glädje.
Så många dagar jag har spenderat, så många dagar jag har kämpat.
Sekunder blir till dagar, dagar blir till år.
Jag skulle inte vilja vara någon annan, jag är jag.
Flickan med leendet, flickan med en öppen famn.
Flickan som letar efter utmaningar, flickan som aldrig släpper en hand.''
Kanske är jag den lyckligaste flickan på jorden, kanske är jag inte det.
Jag hoppar lätt nedför klippan, steg för steg tar jag mig ned.
Att få känslan, att kunna gå så lätt, det är obeskrivligt.
Varför denna lycka?
Jo sommaren är här, fåglarna kvittrar och alla sommar känslor kommer fram.
Jag orkar inte längre gömma mig i det förflutna, jag orkar inte vara rädd.
Jag börjar på om från början och den här gången går jag framåt för dig.
/A.Johansson
Kommentarer
Trackback
