22 Juni 2010
18 år har flugit förbi. Plötsligt satt jag där på sängkanten och tänkte på hur jag skulle strukturera upp mitt fortsatta liv.
Varma sommarnätter då jag vandrar vid vattnets kant, promenaden avslutas i en gunga.
Jag ligger där och tittar upp mot skyn, tänker på allt och ingenting och musiken spelas i min telefon.
Känns som att jag är den enda i världen för tillfället, som att jag är den minsta personen på jorden.
Molnen täcker himlens klara färger, men månen lyser igenom.
Jag kan höra fåglarna kvittra sin sång, se hur de flyger så fridfullt i den stilla vinden.
Kanske en dag så är jag lika fri, fri som en fågel, inga hämningar, inga hinder.
Men förhoppningsvis dröjer det länge, jag vill inte vara fri.
Hur skulle det se ut? Att göra precis allt man ville, se sådant man annars inte får se?
För mig skulle det inte vara lycka, det skulle vara sorg. Vad har jag då att längta efter, att sträva mot?
Alla mina mål i livet skulle suddas bort, alla mina förhoppningar, all min längtan.
Molnen seglar sakta förbi och jag kan se skymtar av stjärnor.
Stjärnor klara som de vackraste diamanter, stjärnor som visar mig, oss, historia från förr och nutid.
När jag var liten ville jag ha en egen stjärna, jag skulle åka upp och hämta en.
Jag fantiserade om att sitta på en stjärna och vara lika vacker, lysa lika klart.
När jag blev äldre så förstod jag att stjärnan var för långt borta för att jag skulle kunna nå den, och då skapade jag nya drömmar.
Jag skulle vara så glad varje dag så att mina ögon började tindra, mina ögon skulle vara lika vackra som dessa varma diamanter som lyser uppe i skyn.
Min dröm var att bli den jag själv ville vara, inte den andra försöker förvandla mig till.
Solen skulle lysa starkast på mig, ingen annan.
Med tiden lärde jag mig att solen alltid kommer lysa starkt, inte bara på mig, utan även på de som accepterar glädjen, sorgen och allt som ett liv innehåller. På de som försöker le mot världen, och världen ler tillbaka.
För det är så, ler du åt en person så kommer den personen automatiskt att le tillbaka och kanske till en annan okänd som passerar förbi.
Det är så jag har lärt mig att leva.
Det jag kommer skriva nu är bara gojja. Vet faktiskt inte hur jag ska avsluta det ovan. Så jag börjar på något nytt..
Det finns en person som gör mig så förvirrad. Ena dagen så hatar denna en person, sen andra dagen så är det verkligen inte så.
Sen så gillar jag inte mig själv när jag känner som jag gör. För jag gör mig själv förvirrad.
Alltså inget negativt det handlar om, tror jag inte. Beror på hur man ser det.
Men när man vet att man inte kan få det man vill, så är det negativt.
Denne som hatade en person ena dagen:
Vet att jag är tillbaka dragen när det gäller vissa saker, så då lägger denna till stöten.
Känns jätte kul, eller nått. Nej.
Ni får tolka detta hur ni vill. Ni kan tolka det som att jag gillar någon eller som något annat. Hur ni än tolkar det så är det fel.
men ja, denne personen gör mig lite ledsen. Men det blir snart jätte bra. Kanske kan få säga en dag hur jag tycker och tänker och känner. Kommer göra det...
Men BLÖ för att inte HUGO/OTTEN är öppet på fredag-lördag :(
Pusspåt. <3
Varma sommarnätter då jag vandrar vid vattnets kant, promenaden avslutas i en gunga.
Jag ligger där och tittar upp mot skyn, tänker på allt och ingenting och musiken spelas i min telefon.
Känns som att jag är den enda i världen för tillfället, som att jag är den minsta personen på jorden.
Molnen täcker himlens klara färger, men månen lyser igenom.
Jag kan höra fåglarna kvittra sin sång, se hur de flyger så fridfullt i den stilla vinden.
Kanske en dag så är jag lika fri, fri som en fågel, inga hämningar, inga hinder.
Men förhoppningsvis dröjer det länge, jag vill inte vara fri.
Hur skulle det se ut? Att göra precis allt man ville, se sådant man annars inte får se?
För mig skulle det inte vara lycka, det skulle vara sorg. Vad har jag då att längta efter, att sträva mot?
Alla mina mål i livet skulle suddas bort, alla mina förhoppningar, all min längtan.
Molnen seglar sakta förbi och jag kan se skymtar av stjärnor.
Stjärnor klara som de vackraste diamanter, stjärnor som visar mig, oss, historia från förr och nutid.
När jag var liten ville jag ha en egen stjärna, jag skulle åka upp och hämta en.
Jag fantiserade om att sitta på en stjärna och vara lika vacker, lysa lika klart.
När jag blev äldre så förstod jag att stjärnan var för långt borta för att jag skulle kunna nå den, och då skapade jag nya drömmar.
Jag skulle vara så glad varje dag så att mina ögon började tindra, mina ögon skulle vara lika vackra som dessa varma diamanter som lyser uppe i skyn.
Min dröm var att bli den jag själv ville vara, inte den andra försöker förvandla mig till.
Solen skulle lysa starkast på mig, ingen annan.
Med tiden lärde jag mig att solen alltid kommer lysa starkt, inte bara på mig, utan även på de som accepterar glädjen, sorgen och allt som ett liv innehåller. På de som försöker le mot världen, och världen ler tillbaka.
För det är så, ler du åt en person så kommer den personen automatiskt att le tillbaka och kanske till en annan okänd som passerar förbi.
Det är så jag har lärt mig att leva.
Det jag kommer skriva nu är bara gojja. Vet faktiskt inte hur jag ska avsluta det ovan. Så jag börjar på något nytt..
Det finns en person som gör mig så förvirrad. Ena dagen så hatar denna en person, sen andra dagen så är det verkligen inte så.
Sen så gillar jag inte mig själv när jag känner som jag gör. För jag gör mig själv förvirrad.
Alltså inget negativt det handlar om, tror jag inte. Beror på hur man ser det.
Men när man vet att man inte kan få det man vill, så är det negativt.
Denne som hatade en person ena dagen:
Vet att jag är tillbaka dragen när det gäller vissa saker, så då lägger denna till stöten.
Känns jätte kul, eller nått. Nej.
Ni får tolka detta hur ni vill. Ni kan tolka det som att jag gillar någon eller som något annat. Hur ni än tolkar det så är det fel.
men ja, denne personen gör mig lite ledsen. Men det blir snart jätte bra. Kanske kan få säga en dag hur jag tycker och tänker och känner. Kommer göra det...
Men BLÖ för att inte HUGO/OTTEN är öppet på fredag-lördag :(
Pusspåt. <3
Kommentarer
Trackback
