22 April 2010
Vaknade i morse med ett vitt täcke av snö, hur kan det vara möjligt?
Var en snöstorm som inte går att beskriva.
Nu klockan 16.00 regnar det och det finns inte någon snö kvar där det lade sig.
Hur mår Alexandra idag?
Jo hon mår sådär, allting börjar lösa sig och de men har åkt på jordens förkylning och halsont, känns som blåsor i hela munnen, upp i örat har jag ont och febrig.
Benen är helt svaga och huvudet orkar inte hålla sig uppe.
Jag ska fixa allt, jag vill ha tillbaka den vän jag förlorade.
Jag ska må bra och le varje dag.
Jag ska inte tänka på det förflutna, jag ska blicka framåt.
Jag ska leva medans jag kan och inte stanna tiden.
Jag ska inte låta andra trycka ned mig, jag ska stå stadigt på benen.
Jag ska fortsätta gå, även om det är tungt.
Jag ska kämpa till slutet, det är då de förstår att jag inte är den som ger mig av.
Lyssnar på ''fix you'' med Coldplay.
Känner en speciell känsla, jag blir glad. Så många underbara minnen.
Jag orkar inte sitta och tänka på någonting som jag borde gå vidare med.
Men jag saknar en person så mycket, han jag en gång hade samma liv med.
Jag skulle behöva säga: Jag behöver inte honom, jag klarar mig jätte bra själv.
Men skulle jag göra det skulle jag ljuga.
För det är skit tungt utan honom.
Han kanske vet vem han är, men jag kan inte bara stänga inne allt.
Vill ha det tillbaka som vi en gång hade.
Men det går inte, för han vill inte.
Skulle göra allt för att kunna flytta nu, dit jag vill. Börja om på nytt, ge allt en ny start.
Men att flytta är ett stort steg, speciellt om man flyttar själv.
Jag orkar egentligen inte flytta mer.
Det är det enda vi gör känns det som.
Bor max 1-1,5 år på ett ställe sen flyttar vi. Är jobbigt.
Vill inte flytta mer, inte nu när jag har börjat vänja mig.
Mamma och syster pratar om att flytta till stan igen, men jag orkar inte det.
Vill bara få känna mig hemma, få känna ett lugn. Slippa oroa mig om när vi ska flytta igen.
Spelar ingen roll om vi flyttar runt i samhället, vill fortfarande ha ett hem att kalla hemma.
Men att kalla sig hemma i en lägenhet är svårt, för det känns inte rätt.
Saknar huset, saknar arkösund. Saknar att sola på gräsmattan med alla körsbär, äpplen, vinbär runt omkring.
Saknar dom där grillstunderna, saknar havet, saknar stunderna, saknar alla minnen.
Jag var en gång ett med havet, ett med bergen, ett med naturen.
Jag älskade mina joggingturer, mina promenader så långt man kunde gå.
Jag kände att jag var hemma, men.. Jag kan inte påstå att jag är det nu.
Vet knappt var jag är, så förvirrad.
Önskar att jag bara räckte till.
Vill kunna göra nått för andra, vill kunna vara den som alltid finns där.
Finns alltid där, men jag räcker inte till.
Borde kanske inte bry mig om alla, men det är inte så lätt när jag bryr mig.
Är inte den som bara kan skita i någon, såvida jag inte vet att personen är så otroligt falsk och aldrig skulle finnas för mig.
Men ibland är jag för blåögd för att kunna se sådant.
Frågan är: hur kan jag vara blåögd när jag är grön?
jo det är ett talesätt för er som inte vet.
Jag avrundar här med att säga:
''I'm going back to the start''
Var en snöstorm som inte går att beskriva.
Nu klockan 16.00 regnar det och det finns inte någon snö kvar där det lade sig.
Hur mår Alexandra idag?
Jo hon mår sådär, allting börjar lösa sig och de men har åkt på jordens förkylning och halsont, känns som blåsor i hela munnen, upp i örat har jag ont och febrig.
Benen är helt svaga och huvudet orkar inte hålla sig uppe.
Jag ska fixa allt, jag vill ha tillbaka den vän jag förlorade.
Jag ska må bra och le varje dag.
Jag ska inte tänka på det förflutna, jag ska blicka framåt.
Jag ska leva medans jag kan och inte stanna tiden.
Jag ska inte låta andra trycka ned mig, jag ska stå stadigt på benen.
Jag ska fortsätta gå, även om det är tungt.
Jag ska kämpa till slutet, det är då de förstår att jag inte är den som ger mig av.
Lyssnar på ''fix you'' med Coldplay.
Känner en speciell känsla, jag blir glad. Så många underbara minnen.
Jag orkar inte sitta och tänka på någonting som jag borde gå vidare med.
Men jag saknar en person så mycket, han jag en gång hade samma liv med.
Jag skulle behöva säga: Jag behöver inte honom, jag klarar mig jätte bra själv.
Men skulle jag göra det skulle jag ljuga.
För det är skit tungt utan honom.
Han kanske vet vem han är, men jag kan inte bara stänga inne allt.
Vill ha det tillbaka som vi en gång hade.
Men det går inte, för han vill inte.
Skulle göra allt för att kunna flytta nu, dit jag vill. Börja om på nytt, ge allt en ny start.
Men att flytta är ett stort steg, speciellt om man flyttar själv.
Jag orkar egentligen inte flytta mer.
Det är det enda vi gör känns det som.
Bor max 1-1,5 år på ett ställe sen flyttar vi. Är jobbigt.
Vill inte flytta mer, inte nu när jag har börjat vänja mig.
Mamma och syster pratar om att flytta till stan igen, men jag orkar inte det.
Vill bara få känna mig hemma, få känna ett lugn. Slippa oroa mig om när vi ska flytta igen.
Spelar ingen roll om vi flyttar runt i samhället, vill fortfarande ha ett hem att kalla hemma.
Men att kalla sig hemma i en lägenhet är svårt, för det känns inte rätt.
Saknar huset, saknar arkösund. Saknar att sola på gräsmattan med alla körsbär, äpplen, vinbär runt omkring.
Saknar dom där grillstunderna, saknar havet, saknar stunderna, saknar alla minnen.
Jag var en gång ett med havet, ett med bergen, ett med naturen.
Jag älskade mina joggingturer, mina promenader så långt man kunde gå.
Jag kände att jag var hemma, men.. Jag kan inte påstå att jag är det nu.
Vet knappt var jag är, så förvirrad.
Önskar att jag bara räckte till.
Vill kunna göra nått för andra, vill kunna vara den som alltid finns där.
Finns alltid där, men jag räcker inte till.
Borde kanske inte bry mig om alla, men det är inte så lätt när jag bryr mig.
Är inte den som bara kan skita i någon, såvida jag inte vet att personen är så otroligt falsk och aldrig skulle finnas för mig.
Men ibland är jag för blåögd för att kunna se sådant.
Frågan är: hur kan jag vara blåögd när jag är grön?
jo det är ett talesätt för er som inte vet.
Jag avrundar här med att säga:
''I'm going back to the start''
Kommentarer
Trackback
