14/4-10
Jag vet att jag bloggar mycket, men ja det är jag.
Kanske är det en meningslös blogg för er, men för mig betyder den mycket.
Det är MINA tankar, MINA känslor. Har inte sagt åt er att läsa min blogg, så ni som kommer med spydiga kommentarer kan bara sluta, för det här är mina tankar, mina känslor, en del av mig som får mig att gå framåt.
Hade en underbar kväll med Erina igår. Blev en glass i kvällssolen och mycket skratt.
Dock kan jag inte må bra av olika skäl som rör sig om en viss vän.
Mår inte denne bra kan inte jag må bra och verkligen inte! efter dagens händelse.
Ingen ska behöva få gå igenom det där. Men jag finns där för henne så gott det går.
Dag som natt, sekunder som år. <3
Jag låtats må bra när jag skriver med dig och jag åtsas inte heller bry mig om vad som hänt.
Men enda sen den dagen då allt tog en vändning och du inte ville mer så har jag tänkt på dig.
Ibland bara lite, men ibland mycket.
Saknar våra stunder.
I början var jag mest besviken, men grät.
Sen övergick det till skämt från min sida och jag försökte hitta på så många positiva saker som möjligt, sen gick det över till ångest och nu till saknad.
Du behövde inte gå din väg.
Tanken av att du kanske hittar en annan gör mig ledsen, men ändå glad.
Kan du gå vidare kan jag, men går du vidare vet jag att jag är borta ur leken.
Kanske är jag redan det?, jag vet inte.
Men vissa dagar saknar jag dig så otroligt mycket bara.
Men jag vill inget annat än att du ska vara glad och må bra.
Så jag fortsätter le, vill inte förlora dig helt. Det skulle vara en mardröm.
Kanske kan jag gå vidare någon gång. Ibland känns det som att jag skulle kunna gå vidare, men det finns alltid någonting som sätter stopp.
Jag är en liten flicka i en stor värld helt enkelt och kärleken för vänner, familj, släkt och kanske en kille är ett mysterium.
Så vad ska jag ta mig till?
Måste få det ur mig på något sätt.
Vist, jag oroar mig inte lika mycket, men...
Jag vet inte.
Kan bara inte fortsätta så här.
Måste släppa allt.
Över till något annat.
Jag känner mig så otroligt ensam även om jag har mina vänner.
Kanske för att jag inte vet vad jag vill, kanske för att när jag vill göra något så får jag alltid ett nej?
Hade inte förväntat mig så mycket egentligen, men vill bara känna mig som en i en grupp, inte som den enda i världen.
Ingen förstår heller, inte som jag vill.
Hade en (åter igen) som förstod percis allt, hade samma drömmar som jag, men... Nej.
Den personen försvann av personliga själ och jag är faktiskt förstående, så jag lägger ingen skuld på denna personen.
Vist, jag tjöt som ett arsle när jag fick reda på varför, men vad ska man göra?
Så länge denna lever och försöker att må bra. Då mår Alexandra bra :)
Vill peppa denna personen så mycket, men det går ju inte. Och vet inte om denna läser min blogg heller, så jag vet inte hur jag ska kunna peppa.
Säger bara: Var stark, var den du är. En underbar person som bryr sig, en underbar person med härlig energi, en person med ett hjärta av guld.
Stöter du på problem så se inte allt negativt, ta en dag i taget och försök att ställa dig upp sakta men säkert. Du fixar allt, det vet jag. Vad som än händer kommer du fixa det.
Du var och om vi skulle återfå kontakt skulle du vara den jag litar mig mest på.
Mig kommer du aldrig förlora, du betyder så otroligt mycket för mig.
Jag vet att jag var en liten del i alla fall av ditt liv och det är jag grymt glad över.
Saknar bara att få skicka dom där sms.en till dig. När LHC satte mål, när jag bara hade mina stunder och skickade texter.
Alltså det går inte att beskriva hur skönt de va.
Men glöm ALDRIG (Som jag sa förut), att du kan lösa allt!
Och då menar jag ALLT! Du är en sådan stark person, så jag tvekar inte en sekund.
Låt ingen trycka ned dig, låt ingen stå i din väg.
Nå dom målen du vill, lev det livet du vill och se till att lyckas.
Fast vet ju redan att du kommer lyckas med allt du vill :)
Oroa dig inte för nått, för du fixar allt!
STOR KRAM från mig :)
Ja det var dagens stora meningslösa bloggtext.
Kiss and hug från Alexandra!
Kanske är det en meningslös blogg för er, men för mig betyder den mycket.
Det är MINA tankar, MINA känslor. Har inte sagt åt er att läsa min blogg, så ni som kommer med spydiga kommentarer kan bara sluta, för det här är mina tankar, mina känslor, en del av mig som får mig att gå framåt.
Hade en underbar kväll med Erina igår. Blev en glass i kvällssolen och mycket skratt.
Dock kan jag inte må bra av olika skäl som rör sig om en viss vän.
Mår inte denne bra kan inte jag må bra och verkligen inte! efter dagens händelse.
Ingen ska behöva få gå igenom det där. Men jag finns där för henne så gott det går.
Dag som natt, sekunder som år. <3
Jag låtats må bra när jag skriver med dig och jag åtsas inte heller bry mig om vad som hänt.
Men enda sen den dagen då allt tog en vändning och du inte ville mer så har jag tänkt på dig.
Ibland bara lite, men ibland mycket.
Saknar våra stunder.
I början var jag mest besviken, men grät.
Sen övergick det till skämt från min sida och jag försökte hitta på så många positiva saker som möjligt, sen gick det över till ångest och nu till saknad.
Du behövde inte gå din väg.
Tanken av att du kanske hittar en annan gör mig ledsen, men ändå glad.
Kan du gå vidare kan jag, men går du vidare vet jag att jag är borta ur leken.
Kanske är jag redan det?, jag vet inte.
Men vissa dagar saknar jag dig så otroligt mycket bara.
Men jag vill inget annat än att du ska vara glad och må bra.
Så jag fortsätter le, vill inte förlora dig helt. Det skulle vara en mardröm.
Kanske kan jag gå vidare någon gång. Ibland känns det som att jag skulle kunna gå vidare, men det finns alltid någonting som sätter stopp.
Jag är en liten flicka i en stor värld helt enkelt och kärleken för vänner, familj, släkt och kanske en kille är ett mysterium.
Så vad ska jag ta mig till?
Måste få det ur mig på något sätt.
Vist, jag oroar mig inte lika mycket, men...
Jag vet inte.
Kan bara inte fortsätta så här.
Måste släppa allt.
Över till något annat.
Jag känner mig så otroligt ensam även om jag har mina vänner.
Kanske för att jag inte vet vad jag vill, kanske för att när jag vill göra något så får jag alltid ett nej?
Hade inte förväntat mig så mycket egentligen, men vill bara känna mig som en i en grupp, inte som den enda i världen.
Ingen förstår heller, inte som jag vill.
Hade en (åter igen) som förstod percis allt, hade samma drömmar som jag, men... Nej.
Den personen försvann av personliga själ och jag är faktiskt förstående, så jag lägger ingen skuld på denna personen.
Vist, jag tjöt som ett arsle när jag fick reda på varför, men vad ska man göra?
Så länge denna lever och försöker att må bra. Då mår Alexandra bra :)
Vill peppa denna personen så mycket, men det går ju inte. Och vet inte om denna läser min blogg heller, så jag vet inte hur jag ska kunna peppa.
Säger bara: Var stark, var den du är. En underbar person som bryr sig, en underbar person med härlig energi, en person med ett hjärta av guld.
Stöter du på problem så se inte allt negativt, ta en dag i taget och försök att ställa dig upp sakta men säkert. Du fixar allt, det vet jag. Vad som än händer kommer du fixa det.
Du var och om vi skulle återfå kontakt skulle du vara den jag litar mig mest på.
Mig kommer du aldrig förlora, du betyder så otroligt mycket för mig.
Jag vet att jag var en liten del i alla fall av ditt liv och det är jag grymt glad över.
Saknar bara att få skicka dom där sms.en till dig. När LHC satte mål, när jag bara hade mina stunder och skickade texter.
Alltså det går inte att beskriva hur skönt de va.
Men glöm ALDRIG (Som jag sa förut), att du kan lösa allt!
Och då menar jag ALLT! Du är en sådan stark person, så jag tvekar inte en sekund.
Låt ingen trycka ned dig, låt ingen stå i din väg.
Nå dom målen du vill, lev det livet du vill och se till att lyckas.
Fast vet ju redan att du kommer lyckas med allt du vill :)
Oroa dig inte för nått, för du fixar allt!
STOR KRAM från mig :)
Ja det var dagens stora meningslösa bloggtext.
Kiss and hug från Alexandra!
Kommentarer
Postat av: Erina
sv: du är så himla söt <3 <3 <3 men du får inte mitt hår!!
Postat av: Erina
Älskade söta unge, jag älskar dig <3 Är så otroligt glad att jag har dig som vän! Du är en av de få som verkligen finns där i vått & torrt, dag som natt! så TACK för det, jag hoppas du vet att jag finns lika mycket för dig <3
Trackback
