Alexandrajohansson

Sitter här ensam i mitt rum och tänker.
Tänker på så mycket men jag vet inte vad.
Ville göra nått idag men alltid går det fel, får panik när jag inte gör någonting.
Dagarna blir nog bara värre och även mitt knä.
Kan inte träna längre, kan knappt gå, vågar inte röra mig på nätterna om benet är böjt.
Tänkte kolla film ikväll, men så tråkigt att titta ensam.
Men vad ska jag göra då?
Funderar på att ta en promenad i regnet, strunta i om jag blir kall och blöt.
Bara gå och gå, aldrig stanna. Bara gå.
Vill inte vara ensam längre, vill bara göra nått.
Vågar inte lita på folk heller fast jag borde.
Vågar inte tro på mer än vänskap. Blivit så försiktig med allt.
Varför ska jag bara se allt som ett problem hela tiden, kan jag inte göra som förut, se allt positivt?
Jag vet inte. Drömde nått helt sjukt i natt med.

Drömde att Robert fått ett förhållande men han ville inte svara på min kommentar då jag skrev: ?:)
Sen helt plötsligt var jag i Göteborg bland några hus. Påminnde om Ektorp.
Såg dom två och gick lite närmre, hörde henne fråga om mig och han sa: Bry dig inte /oroa dig inte om henne, jag hatar henne. :)
Sen så såg han mig, men han trodde ju inte de va sant och jag försvann fort, jag sprang mellan hus och slingriga vägar.
Såg att han var glad, men han kunde väl inte tro det eftersom jag bor i Norrköping.
Men det var en jävla skum dröm. :S Va fan?
Alltså usch, orkar inte fortsätta skriva mer om drömmen, men den va sjukt verklig och hade svinont o magen när jag vaknade.

Borde kanske gå vidare i mitt liv, men hur ska jag kunna det?
Hur ska jag någonsin kunna lita på någon igen på det viset som jag litat på någon förut?
Varje gång jag tror att det kan bli en fin vänskap eller mer, så händer det något som gör att personen slutar prata med mig. Även om jag inte vill ha nått nu men den andra personen kanske vill så är det mitt fel?
Jag är inte redo för nått nytt, verkligen inte nu. Jag vill bara få ha lite tid för mig själv.
Jag måste få vara jag, men jag vill inte vara jag ensam.
Vill bara ha en speciell vän som jag kan prata med, ha smådrömma med, som med J.
Varför kan det inte finnas en sådan på hemmaplan?
När jag tror att den vännen finns så försvinner den.
Vad ska jag göra?
Är det så konstigt att jag slutar lita på folk/killar?
Nej det är det inte, kliv in i mitt mönster så märker ni varför.
Så fort dom verkar finnas där försvinner dom.
Har underbara vänner, men för få som man verkligen kan lita på.
Vill bara veta varför det ska vara så..

I'm not the girl I used to be. Hate me or love me, but I'm not gonna change.

I still smile on the outside, but inside, I cry.
Whit friends I'm happy, whit lonleyness I'm sad.
You didn't had to go...

/A.Johansson