Vad ska jag tro?
Vad ska jag tro? När ingen tror på vad jag säger.
Vad jag än säger så blir det fel, man tror hellre på någon annan eller på det som man själv vill tro på.
Att känna detta varje dag är jobbigt.
Trodde det bara var här som jag behövde känna så, men jag insåg snart att världen är liten och ett enda misstag som andra ser, det sätter en klump i atmosfären(?)
Klumpen sätter sig där, håller inne all ilska, och en massa misstro.
Jag ville inte bli lämnad här, jag ville leva i gemenskap, men det känns bara helt hopplöst.
Finns få som jag verkligen kan ställa mig till, som aldrig misstrott mig, som lyssar på vad JAG säger och inte alla andra runt omkring.
Skriver inte detta för att få uppmärksamhet. Skriver detta för att jag är trött på allt.
Jag vet hur det fungerar, skitsnack hit o dit.
Lyssna på vad JAG säger.
Jag ger upp.
Tänker inte förklara mig mer. Den som tror att jag allvarligt skulle sätta igång och träna med feber och förkylning, den är ju totalt tjohejsan i skallen.
Vist jag tränar ibland när jag är förkyld, men jag har insett att det bara gör saken värre, och jag vet var gränsen går när man ska lägga av.
Träna med förkylning och feber...? det är bara att säga hej till sjukhuset sen.
Jag vet inte hur jag ska göra längre.
Streetdance lektionen börjar snart och det är tur det. Måste få ur mig allt på nått sätt. O så snart mitt studiebidrag kommit igång ska jag börja med boxningspass igen.
Ni anar inte hur allting kan vända på ett kick?
En enda liten sak kan få en att vilja vända om, men det går inte.
Allt som skett har skett, det som sker, det sker.
Sagt är sagt och gjort är gjort.
Skulle vilja spola tillbaka tiden, bara några timmar. Men det går inte.
Är helt mixad i huvudet, vet inte om jag ska skratta och vara glad eller gråta och vara sårad.
Allting är bara som att jorden snurrar för fort.
Tiden står inte stilla, den rör sig hela tiden och skapar nya minnen, nya känslor, nya tankar.
Världen är bara en illusion som försöker att ändra på dig.
Vet inte hur jag ska avsluta detta för det finns inget avslut.
Men jag säger väl bara: Var den du är, inte den någon annan vill att du ska vara.
Vad jag än säger så blir det fel, man tror hellre på någon annan eller på det som man själv vill tro på.
Att känna detta varje dag är jobbigt.
Trodde det bara var här som jag behövde känna så, men jag insåg snart att världen är liten och ett enda misstag som andra ser, det sätter en klump i atmosfären(?)
Klumpen sätter sig där, håller inne all ilska, och en massa misstro.
Jag ville inte bli lämnad här, jag ville leva i gemenskap, men det känns bara helt hopplöst.
Finns få som jag verkligen kan ställa mig till, som aldrig misstrott mig, som lyssar på vad JAG säger och inte alla andra runt omkring.
Skriver inte detta för att få uppmärksamhet. Skriver detta för att jag är trött på allt.
Jag vet hur det fungerar, skitsnack hit o dit.
Lyssna på vad JAG säger.
Jag ger upp.
Tänker inte förklara mig mer. Den som tror att jag allvarligt skulle sätta igång och träna med feber och förkylning, den är ju totalt tjohejsan i skallen.
Vist jag tränar ibland när jag är förkyld, men jag har insett att det bara gör saken värre, och jag vet var gränsen går när man ska lägga av.
Träna med förkylning och feber...? det är bara att säga hej till sjukhuset sen.
Jag vet inte hur jag ska göra längre.
Streetdance lektionen börjar snart och det är tur det. Måste få ur mig allt på nått sätt. O så snart mitt studiebidrag kommit igång ska jag börja med boxningspass igen.
Ni anar inte hur allting kan vända på ett kick?
En enda liten sak kan få en att vilja vända om, men det går inte.
Allt som skett har skett, det som sker, det sker.
Sagt är sagt och gjort är gjort.
Skulle vilja spola tillbaka tiden, bara några timmar. Men det går inte.
Är helt mixad i huvudet, vet inte om jag ska skratta och vara glad eller gråta och vara sårad.
Allting är bara som att jorden snurrar för fort.
Tiden står inte stilla, den rör sig hela tiden och skapar nya minnen, nya känslor, nya tankar.
Världen är bara en illusion som försöker att ändra på dig.
Vet inte hur jag ska avsluta detta för det finns inget avslut.
Men jag säger väl bara: Var den du är, inte den någon annan vill att du ska vara.
Kommentarer
Trackback
