Dagens tankar, filosofi
Ska man säga om livet?
Livet är som en berg och dhalbana. Ibland ser man livet från det ljusa, men ibland så störtar allting och man faller bara rakt ner.
Har man fallit ner är det svårt att ta sig upp.
Varför skriver jag detta? Jo det är så mitt liv är just nu, men jag tar mig upp lätt istället.
Sitter inte på kanten och väger, står nu mera med fötterna på stadig mark.
Hittade en väg så att jag kunde hoppa av i rätt tid, innan jag åkte nedför.
Jag brukade alltid sitta på kanten och väga, ramla eller inte?
Så fort någonting var starkare än vad jag var så ramlade jag, jag orkade inte stå emot.
Men jag har lärt mig att livet består av motgångar, ångest, svek, ondska, men även medgångar, lycka, kärlek, glädje.
För mig är inte lycka och glädje samma sak, för mig är det helt olika saker.
Lycka är när man känner hur hela kroppen pirrar till, när man nästan exploderar av glädje och leendes sitter upp till ögonen. När ögonen skriker ut sin glädje och gnistrar mer än en diamant.
Glädje är när man ler, känner att man blir lite varm inombord och man kan börja se hur ögonen ler.
Känslan jag känner idag? Blandad.
En av mina vänner är ledsen, hur ska jag då kunna vara glad? Känner lite panik över att jag inte vet hur jag ska kunna hjälpa henne/honom.
Men jag känner ändå glädje för att jag vaknade upp till en ny morgondag. För att jag får ta del av livet ännu en dag och få nya utmaningar, nya känslor, nya sätt att se på livet.
Kan inte säga att jag ser allt positivt, men jag försöker och jag är glad att jag får dela livet med dom jag älskar runt omkring mig.
Försöker att alltid somna med ett leende på läpparna även dom dagarna då allting är jobbigt och det gör ont inom mig.
Jag ler när jag gråter, varför? Jo för att inom mig finns det alltid en liten bit som gör mig lycklig.
Paniken är ett sätt för mig att komma över den delen som gör mig ledsen.
Ler jag så glömmer jag smärtan för ett tag, gömmer jag spegeln när jag är ledsen så ser jag inte mig själv, då kan jag inte se det som sårat mig, eller gjort mig ledsen. Jag kan inte se hur jag mår, och på så sätt blir jag gladare.
Alla säger att dom vill vara unga för evigt. Visst det skulle inte skada mig, men tänk så här:
Om du vore ung för evigt, hur skulle du då kunna dela allting med den du vill bli gammal med?
Om du viore ung för evigt kanske du inte får tid till allting som du vill ha tid till, för pension innebär en längre semester, vilket betyder: Friheten till att hinna med det du aldrig hann med att göra under tiden du jobbade, passade barn osv.
Blev en mycket blandad blogg text idag, men ja. Jag är en filosofare, vad mer kan jag göra?
Att skriva är min grej, att filosofera.
Utan att få tänka av mig och bara skriva, så kommer jag inte vara jag.
Anledningen till att jag skriver så mycket, att jag tänker så mycket är för att det är mitt sätt att få ut allting jag känner.
Finns ingen som förstår mig bättre än jag själv, så därför kan jag skriva. Då kan jag svara på det jag vill ha svar på.
Pratar med andra med, men det som är min hjälp ytterligare är textandet.
Jag kanske inte skriver dom finaste texterna, dom finaste dikterna.
Men jag skriver det som kommer ifrån mig, det är inte alls många som gör.
Och jag skriver inte för att ni ska tycka om dom, jag skriver för att må bättre. Även om jag mår bra så kan jag skriva i alla fall, för det är skönt att bli av med alla tankar.
Det är väl ett plus om någon vill läsa det jag skriver och om det låter bra osv, men jag anstränger mig aldrig till att skriva. Jag låter mina fingrar och tankar skriva det första som kommer upp i mitt huvud.
Men nu ska jag inte skriva mera, det blir långt för den som vill läsa. Men hoppas ni har det bra.
God fortsättning på kvällen. <3
Älskar dig R.Andersson <3
Livet är som en berg och dhalbana. Ibland ser man livet från det ljusa, men ibland så störtar allting och man faller bara rakt ner.
Har man fallit ner är det svårt att ta sig upp.
Varför skriver jag detta? Jo det är så mitt liv är just nu, men jag tar mig upp lätt istället.
Sitter inte på kanten och väger, står nu mera med fötterna på stadig mark.
Hittade en väg så att jag kunde hoppa av i rätt tid, innan jag åkte nedför.
Jag brukade alltid sitta på kanten och väga, ramla eller inte?
Så fort någonting var starkare än vad jag var så ramlade jag, jag orkade inte stå emot.
Men jag har lärt mig att livet består av motgångar, ångest, svek, ondska, men även medgångar, lycka, kärlek, glädje.
För mig är inte lycka och glädje samma sak, för mig är det helt olika saker.
Lycka är när man känner hur hela kroppen pirrar till, när man nästan exploderar av glädje och leendes sitter upp till ögonen. När ögonen skriker ut sin glädje och gnistrar mer än en diamant.
Glädje är när man ler, känner att man blir lite varm inombord och man kan börja se hur ögonen ler.
Känslan jag känner idag? Blandad.
En av mina vänner är ledsen, hur ska jag då kunna vara glad? Känner lite panik över att jag inte vet hur jag ska kunna hjälpa henne/honom.
Men jag känner ändå glädje för att jag vaknade upp till en ny morgondag. För att jag får ta del av livet ännu en dag och få nya utmaningar, nya känslor, nya sätt att se på livet.
Kan inte säga att jag ser allt positivt, men jag försöker och jag är glad att jag får dela livet med dom jag älskar runt omkring mig.
Försöker att alltid somna med ett leende på läpparna även dom dagarna då allting är jobbigt och det gör ont inom mig.
Jag ler när jag gråter, varför? Jo för att inom mig finns det alltid en liten bit som gör mig lycklig.
Paniken är ett sätt för mig att komma över den delen som gör mig ledsen.
Ler jag så glömmer jag smärtan för ett tag, gömmer jag spegeln när jag är ledsen så ser jag inte mig själv, då kan jag inte se det som sårat mig, eller gjort mig ledsen. Jag kan inte se hur jag mår, och på så sätt blir jag gladare.
Alla säger att dom vill vara unga för evigt. Visst det skulle inte skada mig, men tänk så här:
Om du vore ung för evigt, hur skulle du då kunna dela allting med den du vill bli gammal med?
Om du viore ung för evigt kanske du inte får tid till allting som du vill ha tid till, för pension innebär en längre semester, vilket betyder: Friheten till att hinna med det du aldrig hann med att göra under tiden du jobbade, passade barn osv.
Blev en mycket blandad blogg text idag, men ja. Jag är en filosofare, vad mer kan jag göra?
Att skriva är min grej, att filosofera.
Utan att få tänka av mig och bara skriva, så kommer jag inte vara jag.
Anledningen till att jag skriver så mycket, att jag tänker så mycket är för att det är mitt sätt att få ut allting jag känner.
Finns ingen som förstår mig bättre än jag själv, så därför kan jag skriva. Då kan jag svara på det jag vill ha svar på.
Pratar med andra med, men det som är min hjälp ytterligare är textandet.
Jag kanske inte skriver dom finaste texterna, dom finaste dikterna.
Men jag skriver det som kommer ifrån mig, det är inte alls många som gör.
Och jag skriver inte för att ni ska tycka om dom, jag skriver för att må bättre. Även om jag mår bra så kan jag skriva i alla fall, för det är skönt att bli av med alla tankar.
Det är väl ett plus om någon vill läsa det jag skriver och om det låter bra osv, men jag anstränger mig aldrig till att skriva. Jag låter mina fingrar och tankar skriva det första som kommer upp i mitt huvud.
Men nu ska jag inte skriva mera, det blir långt för den som vill läsa. Men hoppas ni har det bra.
God fortsättning på kvällen. <3
Älskar dig R.Andersson <3
Kommentarer
Trackback
