bloggade nyss, jag vet.

Jag vet att jag bloggade nyss, men ja vad ska jag säga?
Har inget till mitt försvar mer än att erkänna att detta blivit mitt block och min penna.
Ingen som läser min blogg ändå typ, så det spelar ingen roll.
Är det någonting som jag verkligen inte vill att någon ska läsa, så skriver jag såklart inte om det här. Och jag hoppar över en hel del när jag bloggar.

Varit ovanligt glad denna vecka, har känts riktigt bra.
Dock så blickar jag uppåt, försöker att se det ljusa med livet, men det känns så fel när en person helt plötsligt börjar trycka ner mig.
Jag ler och visar det positiva, h*n trycker ner mig, ger mig elaka blickar och visar att h*n inte tycker om mig.
Aldrig tyckt illa om henne/honom, men nu känner jag bara: Snälla försvinn ifrån mig, sluta tryck ner mig.
Orkar bara inte.
Tycker inte man ska göra så. Även om denna person kanske inte tänker på det själv så kan h*n kanske försöka se hur h*n är mot andra personer, hur beteendet ändras?
Även om jag visar min bästa sida så får jag bara skit tillbaka.
Har lärt mig att acceptera detta, men borde egentligen inte göra det.
Men jag vet vad som händer om jag trycker upp denna personen mot väggen och frågar vad dennes problem med mig är.
Det kommer verkligen bli tusen gånger värre, så denna gången håller jag tyst om det och fortsätter mina dagar med ett leende och den positiva energin jag sprider runt omkring mig. (försöker i alla fall).
Visar ingen smärta, visar ingen sorg, visar ingen ångest och visar inte när det brister.
Försöker hålla mig lite på avstånd bara, men det är inte så lätt.
Är inte den personen som gärna gömmer sig, är den personen som vill reda ut saker och ting, ta tag i personer som har problem med mig, som snackar skit och bara är allmänt omogna.
Men gah detta går inte!
Jag får stå ut. Som tidigare.

Mina ord för dagen:

Visa respekt mot dom som ger dig respekt, visa glädje när någon visar dig glädje.
Ta inte bara utav andra, ge lite tillbaka med.

Jag har tappat respekt för dig. Den dagen jag ger tillbaka dig den respekt du förtjänar, då har du också vågat stå på dig och ställa dig framför mig. Öga mot öga och sagt vad problemet är.

Ord från mig. Love and Hug <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0