15/10-09
Kall Oktober dag, gatorna så mörka, luften så kall.
Så kall att det sticks i lungorna när man tar ett andetag.
Kylan biter i kinderna och skär igenom huden som finns på händerna.
En kall Oktober dag, alldeles för tidigt.
Mörkret lägger sig som ett täcke medans marken färgas vit.
Vit ifrån frost, kanske is. Den lilla sjön som finns här blänker, den är så klar.
Har så mycket jag vill få ut ur mitt huvud, så mycket känslor, så mycket av mycket.
Mått bättre på sista tiden, tagit steg sakta men säkert tillbaka.
Fick tillbaka killen som jag älskar. Och det är nu det vänder.
Men känner mig ibland bortglömd, bortglömd av dom som ibland sägs älska mig.
Känns som att jag är den där lilla rädda flickan som sitter ensam vid en bänk, i mitt hörn på rummet, som alla glömt bort. Som dom bara bryr sig om när hon behövs.
Är så liten i den stora världen, så hjälplös.. Men vad ska man göra?
Vintern närmar sig och det kommer bara bli kallare, kallare än det redan är.
Det kommer bli mörkare på morgonen, mörkare på natten.
Känns som att man lever i ett spel.
I början går det bra och det kommer upp en ruta ''YOU WIN'', men sedan rasar bara allt och det kommer upp ''GAME OVER''
Känner mig larvig, men vad ska jag göra?
Känner hur alltig pressas upp och jag vill bara brista ut.
Sitta i någons famn och bara gråta.
Varför känner jag så här? Ingen aning.
Kanske för att allt hinner i kapp nu? För att så mycket mera nytt kommer upp?
Är bara en liten flicka som hållit för mycket på papper och penna.
/A.Johansson
Så kall att det sticks i lungorna när man tar ett andetag.
Kylan biter i kinderna och skär igenom huden som finns på händerna.
En kall Oktober dag, alldeles för tidigt.
Mörkret lägger sig som ett täcke medans marken färgas vit.
Vit ifrån frost, kanske is. Den lilla sjön som finns här blänker, den är så klar.
Har så mycket jag vill få ut ur mitt huvud, så mycket känslor, så mycket av mycket.
Mått bättre på sista tiden, tagit steg sakta men säkert tillbaka.
Fick tillbaka killen som jag älskar. Och det är nu det vänder.
Men känner mig ibland bortglömd, bortglömd av dom som ibland sägs älska mig.
Känns som att jag är den där lilla rädda flickan som sitter ensam vid en bänk, i mitt hörn på rummet, som alla glömt bort. Som dom bara bryr sig om när hon behövs.
Är så liten i den stora världen, så hjälplös.. Men vad ska man göra?
Vintern närmar sig och det kommer bara bli kallare, kallare än det redan är.
Det kommer bli mörkare på morgonen, mörkare på natten.
Känns som att man lever i ett spel.
I början går det bra och det kommer upp en ruta ''YOU WIN'', men sedan rasar bara allt och det kommer upp ''GAME OVER''
Känner mig larvig, men vad ska jag göra?
Känner hur alltig pressas upp och jag vill bara brista ut.
Sitta i någons famn och bara gråta.
Varför känner jag så här? Ingen aning.
Kanske för att allt hinner i kapp nu? För att så mycket mera nytt kommer upp?
Är bara en liten flicka som hållit för mycket på papper och penna.
/A.Johansson
Kommentarer
Trackback
