Alexandrajohansson

Om du inte hamnar på bottnen, hur ska du då kunna ta dig upp?
Om du inte sett ett mörker, hur ska du då veta att du kommit till ljuset?
Om du inte kan känna hat, hur vet du då när du känner kärlek?
Om du inte kan känna sorg, hur vet du då att du känner lycka?

Dessa frågor finns inom mig och detta är någonting både du och jag kan fundera på, men jag tror att detta är något som jag funderar över mer än du. Eller vad tror du?
Att jag tog upp detta i dagens blogg är för att jag lyssnar på en låt, tänker lite, får en känsla.
Jag låter fingrarna skriva fritt, låter tankarna pumpa genom kroppen ut i dom små nerverna som sitter längst med pek och långfingret på vardera hand.

Jag har hamnat på bottnen och letade mig upp. Hur vet jag det? Jo för jag har varit i mörkret och sett ljuset.
Jag sitter på bergskanten medans ljuset från himlen skiner på mig uppifrån. Jag kollar nedför den enorma höjden jag sitter på. Det är bara en massa klippor, vassa stenar som står rakt upp. 
När jag ser detta säger jag högt för mig själv: Aldrig mer!
Jag kände hat, ville inte göra någonting, ville bara vara ute hela tiden, inte stå upp. Nu känner jag kärlek. Kärlek är det du får från vänner, pojk/flickvän, släckt, familj. Den finns överallt, även om du minst anar det. 
Hur skiljer du på hat och kärlek? Hat, det är mörkt, så svårt, ett så starkt ord. Sällan jag säger det till någon, OM någon.
Du kan hata någoT, men det är en annan sak. Att hata någoN, det är nästan intill omöjligt om det inte verkligen gäller någonting som är så enormt att det inte finns plats för den personen i ditt liv.
Kärlek, det är ljust, glatt, även också det ett stort ord. Kärlek är inte alltid att man älskar någon, det är det du ger till personerna i omgivningen, det du ger dina vänner etc.
Sorg är något som alla känner någon gång, men hur ska du veta att du känner lycka?
Jo har du känt sorg så finns det en vändpunkt, du kan känna lycka. Lycka då allt bara släpper, då alla problem följer med floden och aldrig mer kommer tillbaka.
Lycka för mig, det är alla som alltid finns för mig, de personer jag kan lära av, de personer som står mig nära. 

Vad ska jag säga mer? Livet är en gåta, det som inte går att lösa spånar du efter.